Ur Norfolk Nytt 1974

Inger Lundström

TILLÖKNING

Del 1

Sommaren 1974 hade en hel del ruggigt väder att bjuda på. Man minns regn, rusk och fuktiga sovsäckar att krypa ner i på segelsemestern. På landbacken tillbringades hela dagar framför öppna spisen, under tiden den grå himlen lät regnet strila, och väderleksrapporterna siade om nya lågtryck. De dagarna utnyttjade nofforna, likt alla hundars uppfattning om sådana trista dagar, till djup sömn.

Förra hösten for Tiffe och matte, en lika regnig och ruggig dag som en av de ovan beskrivna, till Göteborg. Matte hade förälskat sig i en engelsk norfolkgentleman, Elisabeth Matells Nanfan Spikeman, och hoppades att även Tiffe skulle göra det.

Nåväl, tycke uppstod mellan de två, men resulterade inte i några noffesmåttingar. Nio veckor senare krafsade Tiffe sönder bästa fåtöljen, och hennes son Fixen, 1 ½ år, fick finna sig i att bli behandlad som späd valp på nytt. Till hans små protester togs ingen notis. Han skulle slickas och slickas och slickas, i mun och öron och ögon, ja t o m vältas omkull och tvättas på magen. Efter några dagar var det hela över, Fixen kunde återgå till att vara den vuxne och tuffe hundkille, som han i sina egna ögon förmodligen är. Vid det här laget var matte och Fixen överens: Skendräktiga tikar ÄR jobbiga!

Vintern och våren gick. Tiffes löpperiod började igen. Den här gången hade väl Fixen också fått tjänstgöra som förste älskare, ifall matte inte skickat honom till hundälskande släktingar på landet. Ack ja, dessa hundflickor!

På nytt for matte och Tiffe ner till Spike i Göteborg. Med på tåget var Miss Hazeldine, vår domare på Sandemarsutställningen, som skulle besöka Elisabeth och hennes hundar. Under sin tid som ”studenthund” i Göteborg, reste Tiffe med matte ett oräkneligt antal gånger mellan Stockholm och Göteborg, och förskaffade sig därigenom resvana. Tiffe på resande fot är faktiskt bilden av en liten förträfflig hunddam, som med ett sofistikerat sätt vinner medpassagerarnas beundran. Ofta gör hon sig bekant med människorna i omgivningen med detsamma, ivrigt viftande med svansstumpen. Ibland gör hon emellertid inte entré förrän flera timmar senare, då någon medpassagerare kanske öppnar en chokladkaka i Laxå-trakten, och genast får henne att lämna sin sovplats i väskan under mattes stol. ”Åh, en hund! Har den legat där hela tiden? Åh, så lugn och väluppfostrad…¨, är kommentarer som brukar höras, och får Tiffe att se ut som om hon uträttat något storartat. Efter att ha låtit sig klappas och beundras ett tag, drar hon sig tillbaka till väskan under stolen, och slickar chokladen ur mustaschen innan hon somnar.

I Göteborg återförenades Spike och Tiffe. Skulle vår noffefamilj utökas innan sommarens slut? Matte vågade knappt hoppas på det… (Fortsättning följer)

"Tiffe" var SUCH Sandemars Wee Teeny f 68-01-10 (Int &Nord Ch Withalder We Westram x Int & Nord Ch Nanfan Nullity) Uppf. Ylva Braunerhjelm.

"Spike" var GB, Int & Nord Ch Nanfan Spikeman f 1971-11-25 (Ch Nanfan Nobleman x Ch Nanfan Snapshot) uppf. J Taylor, England. Äg Elisabeth Matell, kennel Cracknor.

"Fixen" var S o SF Ch Redriff Idefix, f 1972-11-13 (Sandemars Wee Paddy x SUCH Sandemars Wee Teeny)

1974 hölls rasens första klubbutställning. Hela SEXTIOTRE norfolks var anmälda, och nästan 60 stycken kunde närvara! Utställningsplatsen var Sandemars vackra slottspark. Vår domare var Miss A L Hazeldine, kennel Ickworth, England.

Best in Show blev Ylva Braunerhjelms Ch Sandemars Wee Express Train ( Int & Nord Ch Withalder We Westram x S & SF Ch Duewin Enterprise).

Miss Hazeldine stannade några dagar efter utställningen, och ett "teach in" hölls på Sandemar. Så spännande att få lyssna till en av rasens pionjärer,  att få ta del av hennes stora kunnande och få se henne trimma. (Hon tyckte allt att många av våra noffar skulle mått bra av en liten uppsnyggning...)

Så åkte vi ner till Göteborg, Miss Hazeldine och jag, med ett riktigt  långsamt "mjölktåg". Så intressant att få höra denna erfarna norfolkuppfödare berätta om rasen och sina egna hundar! Hennes största stjärna både vad det gällde utställning och avel var den legendariske Ch Ickworth Ready, köpt som liten valp av Mrs. Kirkby-Peace. Ready vann 17 CCs och var den första norfolkterrier att vinna gruppen på en championshipshow. Trots en tidig bortgång hann han lämna en rad förstklassiga avkommor, av vilka flera exporterades till Sverige.

Inger 2011.